Sitter och läser om ekonomi, och konvertering och tänker: Jag kommer fan 100% inte alls lyckas med den här jävla utbildningen, jag helt enkelt reflekterar för mycket för mitt eget bästa. Jag tänker, är jag så pass narcissistic att jag inser jag gör helt jäkla fel, men ändå är så jäkla rätt? Har jag fått Jordan B Peterssen – Syndrom?

 

Jag läser i min kurs: ”Konverteringar är ett enkelt sätt att få in fler potentiella kunder och hjälpa ert säljteam att få in mer intäkter. Som B2B-företag är det viktiga att fokusera på dem nu: Dina kunder kan inte slösa bort sin tid och du kanske bara får deras uppmärksamhet en gång”.

 

Ok. Hur fungerar konvertering, kring tankar om kvalité och kvantitet? Jag menar: Om ett inlägg som legat frame länge, kan ha den kvalitén, som länk, att ge fler leads under en längre tid, är inte det bra? Är det verkligen så att uppmärksamheten, endast kan fås, på kort tid? Tänk om det finns kunskap som kräver kvalité, och då skapar en ny kultur, att lära ut något och låta kunderna välja, utifrån:

Reflektion mot icke tänkande!
Ifrågasättande mot ofrivilligt medhåll!
Egen vilja mot inköp av produkter vi ändå slänger, dvs tidigare ovilja att egentligen äga produkten.
Antika föremål som man vill vårda mot slit och släng mentalitet!
Sälj utifrån tanke, inte baktanke!

Utifrån kvalité, inte kvantitet!

Snabba kickar mot lugn att välja!
Lösa problem från grunden, inte bara flyktig känsla!

Något som ger värde, inte endast toma dopaminkickar:
Varför finns det endast värderingar åt kortsiktigt tänkande?
Alla som någon gång besökt antikrundan, är genuint intresserade, av att handla något som har genuin betydelse för dem. Tänk om konvertering kunde fungera så som antika föremål fungerar?

Förstår ni varför jag kommer misslyckas sälja in mina hållbara idéer i den här jävla kursen?

Jag inser. Jag är fucked.